Tiden har sin gång...
Livet fortsätter verkligen, även om du för tillfället stannar upp så fortsätter allt runt omkring.
Nu så är framtiden ljus, mycket börjar ordna sig. Lägenheten är fixat, jobb ramlar in, på både fritids och skola. Vilket är väldigt kul, men man är trött när man kommer hem:)
Nu är det bestämt vart jag ska fira jul, hos min farbror med familj i Sköllersta utanför Örebro. Det kommer bli väldigt kul, och trångt. Farbror och faster(de som bor där sj annars), kusin Johanna m.familj (man + 2 barn), kusin Matilda (+ pojkvän ibland) och så lilla jag(+ Kusin Albin m.familj ( fru + 2 barn)som kommer vara på besök en hel del). Det känns väldigt bra, nu hoppas jag bara på snö, det ska vara snö på julafton, OCH den 27 dec för när jag fyller år så ska de vara snö ute, annars blir jag lite besviken. och jag som inte är jätteförtjust i tårta, kommer nog få en tårta bakad till min ära, bara jag inte behöver äta den på morgonen. Hm har aldrig firat födelsedag hos dem, så de blir spännande. Sen ska jag hem så jag hinner gå lite på mellandagsrean.
På grund av detta så kommer jag inte ha någon julgran i år, eftersom jag inte kommer vara hemma. Men julpyntas ska det, 1:a advent så kommer julgardinerna upp, och lite dukar och adventsljusstaken. för jag gillar att pynta inför jul, och är det dec så ska det synas i hemmet.
Så mitt all denna glädje som jag har känt de sista veckorna så har min morfar gått bort. var på hans begravning idag. Det är det jag menar att även om du tillfällit stannar upp så fortsätter ändå livet. Morfar har gått bort, och jag har fått säga hej då. Det blir liksom att man stannar upp där, men utanför fortsätter allt. Och det är ju så det ska vara, det var dags för morfar. han blev 92 år. och det är ju rätt så gammlat. Nu har han fått gå hem. Det var den siste av mina mor- och farföräldrar att gå bort. Hm, har nog inte riktigt fattat att han är borta. Det kommer nog komma ifatt mig snart, eller det är i fatt mig, men det känns konstigt.
Hoppas ni alla kan njuta av det ni har för er ute i vida världen. ta vara den tid har med era nära och kära, man vet aldrig vad som kommer hända.
Nu så är framtiden ljus, mycket börjar ordna sig. Lägenheten är fixat, jobb ramlar in, på både fritids och skola. Vilket är väldigt kul, men man är trött när man kommer hem:)
Nu är det bestämt vart jag ska fira jul, hos min farbror med familj i Sköllersta utanför Örebro. Det kommer bli väldigt kul, och trångt. Farbror och faster(de som bor där sj annars), kusin Johanna m.familj (man + 2 barn), kusin Matilda (+ pojkvän ibland) och så lilla jag(+ Kusin Albin m.familj ( fru + 2 barn)som kommer vara på besök en hel del). Det känns väldigt bra, nu hoppas jag bara på snö, det ska vara snö på julafton, OCH den 27 dec för när jag fyller år så ska de vara snö ute, annars blir jag lite besviken. och jag som inte är jätteförtjust i tårta, kommer nog få en tårta bakad till min ära, bara jag inte behöver äta den på morgonen. Hm har aldrig firat födelsedag hos dem, så de blir spännande. Sen ska jag hem så jag hinner gå lite på mellandagsrean.
På grund av detta så kommer jag inte ha någon julgran i år, eftersom jag inte kommer vara hemma. Men julpyntas ska det, 1:a advent så kommer julgardinerna upp, och lite dukar och adventsljusstaken. för jag gillar att pynta inför jul, och är det dec så ska det synas i hemmet.
Så mitt all denna glädje som jag har känt de sista veckorna så har min morfar gått bort. var på hans begravning idag. Det är det jag menar att även om du tillfällit stannar upp så fortsätter ändå livet. Morfar har gått bort, och jag har fått säga hej då. Det blir liksom att man stannar upp där, men utanför fortsätter allt. Och det är ju så det ska vara, det var dags för morfar. han blev 92 år. och det är ju rätt så gammlat. Nu har han fått gå hem. Det var den siste av mina mor- och farföräldrar att gå bort. Hm, har nog inte riktigt fattat att han är borta. Det kommer nog komma ifatt mig snart, eller det är i fatt mig, men det känns konstigt.
Hoppas ni alla kan njuta av det ni har för er ute i vida världen. ta vara den tid har med era nära och kära, man vet aldrig vad som kommer hända.
Kommentarer
Trackback